petraikenya

Sista helgen som vi spenderade i Eldoret. Fick äntligen den sista av klänningarna som jag beställt. Lagom till grillfest och bröllop som var planerna för helgen.

Fredagskvällen spenderades med pappa och son Sinclair från USA. Vi åt Nyama Choma, (BBQ) som vi hörde skulle vara den godaste typen av kenyansk mat. Så grillad get fick det bli och OJ så gott det var.

Lördagen var en upplevelserik dag vill jag lova. Elin, Maria och jag hade blivit medbjudna till ett bröllop, ingen av oss hade träffat brudparet men det var ett såkallat ”by-bröllop” där alla som ville var välkomna. Så vi gav oss i väg med en matatu 1 timma rakt ut i ingenstanns och därefter åkte vi boda boda (motorcykel) en halvtimma. Detta iförd klänning, utan hjälm och ja utan några som helst skydd alls, men det gick bra och det var faktiskt härligt, spännande och roligt men jag ska inte testa lyckan igen vill inte bli en av patienterna på ortopeden på sjukhuset.

Bröllopet var fantastiskt. Afrikansk musik, färgglada kläningar och dans gjorde det väldigt karismatiskt. Med tanke på att vi aldrig träffat brudparet kändes det väldigt konstigt och obekvämt när endast vi av 300 människor i kyrkan, blev uppkallade till altaret för att hålla ett tal. Vi sa några få ord och gick och satte oss igen. Efter vigseln skulle det fotas utanför kyrkan. Brudparet blev fotade först, sedan blev vi uppkallade (innan familj och brudfölje) för att fotas tillsammans med brudparet. Här är en bild på Brudparet, brudens pappa och hans två fruar. Damen i grönt är brudens mamma.



   

Till mottagningen fick vi inte gå som alla andra utan skulle åka med brudföljet till den plats där bröllopsfotograferingen skulle ske och givetvis skulle vi vara med på bilder där också. Jag kände mig lite obekväm och tyckte att vi fick för mycket obefogad uppmärksamhet. Men senare fick jag höra att det betydde tur att ha muzungos på sitt bröllop så det kanske förklarar det hela. Till festen kom ca 600 personer (tänk att laga mat till alla dom) och det dansades och efter det var det en tårtcermoni . Vi blev huvudattraktion för barnen som tyckte det var roligt att ta, nypa och känna på våra armar och händer och en liten kille tog tillfället i akt att känna lite på Marias bröst, han tänkte nog att det inte skulle märkas i all uppståndelse runt våra händer. Fantastiskt roligt.

Efter en fin, rolig och upplevelserik dag begav vi oss mot Eldoret i en matatu. Dessa är gjorda för 15 personer vi var 25! Så det var trångt och svettigt. Matatun stannade till vid vägkanten vid en by där det stod en folksamling. Vi bevittnade där en fruktansvärd misshandel av en man. Han hade stulit och skulle därför straffas. Två män höll upp honom och en tredje matade slag med händer och tillhygge. Det var vidrigt, och att se så många stå och titta på utan att ingripa var också hemskt. Vi frågade hom de slog tills han var död (såg inte så långt bort ut) men nej, han skulle bara straffas. Det var en fråga om disciplin. Tråkigt avslut på en bra dag.

Igår kväll när vi kom hem efter att ha handlat hörde vi smällande ljud en bit bort ifrån där vi bor. Jag tänkte "Åh vad trevligt påskfryverkerier" och började titta upp mot himlen efter alla fina färger. Sen kommer vi in på gården och ser att vakterna och personalen var ute och lyssnade och tittade och då gick det upp för mig att det kanske var en skottlossning vi hörde så vi frågade vakterna om det var så och de bekräftade våra farhågor.

Idag påväg till affären åkte vi med samma taxichaufför som igår kväll och frågade om han hade hört något och han svarade att det var en skottlossning och att det antagligen var pga av några tjuvar som försökte bryta sig in någonstanns. Han verkade inte vara speciellt berörd då frågade vi om det hände ofta och då svarade han ja.

Hm.. det kanske inte är så dumt med en högmur med taggtråd runt huset, vakter och hundar trots allt...

De senaste två veckorna har jag hittat in i ett skönt vardagslunk, trodde inte det var möjligt här men det är det. Kanske har att göra med att vi har tillbringat helgen som var här i Eldoret. Det var ganska skönt att slippa sätta sig i en full minibuss och ge sig ut i den helt hysteriska och livsfarliga trafiken. Hade två sovmornar, de första sen jag kom hit. =) Har varit på tygfabriken och hämtat mina klänningar som jag fått uppsydda. (2 klänningar och 1 kjol för mindre än 200kr) Har också hämtat mitt lapptäcke som jag beställt av en sömmerska, jag hoppas det passar hemma.

I söndags fick vi en matlagningslektion så nu har vi lärt oss hur man gör chapati (ett slags bröd som ser ut som en pannkaka) mandazi ( en kenyansk dounut) och samosas (typ som piroger fast ändå inte riktigt). Ska ge mig på det snart igen så att jag inte glömmer bort hur man gör =).










Livet på sjukhuset rullar på. Praktiken fick ett uppsving när jag bytte från ortopedi till internmedicin. Ser och lär mig otroligt mycket. Har fått många aha-upplevelser "jaha, är det så det ser ut" "är det så det känns" "okey det är så det låter". Tyvärr söker patienterna sent för sina besvär. Det är frustrarande att se patienter dö i tillstånd som man hemma i Sverige upptäcker i tid och har resurser att göra något åt. Det som är ännu mer frustrarande är de misstag som personalen på sjukhuset gör som resulterar i att patienter blir dåliga eller i värsta fall dör.

Innan vi åkte hem från Masai Mara så tog Max med oss till en Masai-by. De var väldigt gästvänliga och berättade om hur de lever och om deras traditioner.

De bor i byar i anslutning till Masai mara och har lärt sig att leva nära lejon och andra farliga djur. De flesta bär röda kläder, detta för att de lätt ska se varandra ifall något skulle hända och de behöver hjälp. På bilden har mannen en huvudbonad som är gjord av lejonskin/päls för fina tillfällen, och ett horn från en antilop som används för kommunikation.

I denna by är alla släkt så när någon ska gifta sig blir det med någon från en närliggande by. De är inte ovanligt att männen har flera fruar. I byn bor det tre viktiga personer, hövdingen, medicinmannen och barnmorskan (kvinnorna föder i sina hem). När barnen är små så drar man ut en av de nedre framtänderna, detta ifall de skulle få stelkramp så vill man kunna få i dem näring via gluggen.  

Husen är det kvinnorna som bygger och husen klarar sig från termiter och annan ohyra i ungefär 10år, då väljer man att flytta byn till ett nytt ställe på ny mark med nya resurser. Den här byn flyttade inte så långt den senaste gången pga närheten till en vattenkälla som aldrig torkar och tillgången på virke och betesmarker för djuren som är det de lever av. Mjölk och blod från kor är basmat.  Man tappar korna på blod utan att döda dem för att blanda med mjölken och sedan dricka. I byn fanns också getter och höns.

När något firas så firas det med en dans. När pojkarna omskärs så dansas det och männen ställer sig på rad och sjunger och hoppar, den man som hoppar högst sägs få flest kvinnor. Vi fick flera danser uppvisade, den som ni kan se nedan dansas när de har dödat ett  lejon.


 

Är Kenyas största nationalpark. Det är här det händer. Här kan man se ”the big five” Lejon, Buffel, Elefant, Noshörning och Leopard och naturligvis alla andra djur som Timon och Pumba, hyenor, sebror, giraffer, flodhästar, antiloper krokodiler med mer.

Jag, Elin, Maria, Priya (Kanadensisk tjej) och Max (travelguide) åkte tidigt fredag morgon. Te-plantage, kaffe-plantage och fantastisk utsikt över Nandi Hills gjorde att vi stannade till några gånger på vägen,
8 timmar senare var vi framme i Masai Mara. (Klicka på bilderna för att förstora)

  


Min största förhoppning var att få se lejon och elefanter och gissa hur lycklig jag blev då elefanter var bland de första djuren vi såg.

  

1 kväll, 2 heldagar och 1 morgon gjorde vi i parken. Av the big five såg vi bara tre. Buffel, Elefant och Lejon. Att noshörningarna och leoparderna höll sig undan gjorde inte så mycket för vi såg massor med andra, minst lika häftiga, djur.

  
  
  
  

Vi campade och i tälten fanns det riktiga sängar, en dusch med varmvatten (!) och en riktig toalett. Tänk att man ska behöva åka o campa för att få duscha varmt =). Vi hade väldigt roligt och mysigt tillsammans! O inte visste jag att fendrar växer på träd...

   

Helgerna här går så otroligt fort. Här kommer en summering av den som var. Fredag eftermiddag gjorde vi ett besök i souvenirshoppen här i Eldoret. Älskar den har köpt mycket fina saker, vet inte riktigt än hur jag ska få med mig det hem men det är ett senare problem. Här är lite afrikansk konst som jag vet precis var jag ska sätta upp hemma. Hoppas att Filip tycker de är lika fina som jag. =)

07.15 på lördagmorgon åt jag frukost. Sen bar det iväg till Kakamega, Kenyas enda kvarvarande regnskog. Det tog några timmar i bil och vi kom fram vid lunchtid. Vi hyrde en guide som tog oss runt en 18km lång hikingled.











Ja vad ska jag säga, det var väldigt vackert. Vi klättrade i lianer, badade fötterna vid ett vattenfall, tog oss upp till en utsiktsplats. Vi hade perfekt väder, en toppendag helt enkelt.





Roligt att klättra i träd! =) och ännu en fantastisk utsiktsplats.



Någonstanns påvägen börjar det kurra i min mage. Klockan var halv 4 och jag hade bara ätit ett äpple sen 07.15. Nu tror ni som känner mig väl att jag vid det här laget gått från att vara tyst till att blivit sur. Men jag klarade hela hikingen fint med gott humör. Det var först vid 5 halv 6 som jag var väldigt tyst sen när vi väl satt på en restaurang och fick vänta 1,5 h på maten var jag inte bara sur utan arg.

22 var vi tillbaka i Eldoret och eftersom det var de danska tjejernas sista kväll var planen att gå ut och dansa. Men jag hade huvudvärk och var helt slut efter allt promenerande så jag gick och la mig, men kunde inte somna för jag hörde hur roligt de andra hade så tänkte jag "vad håller du på med? upp med dig" Så det hela slutade med att jag också festade till det och det blev en riktig höjdarkväll! =)

Två ganska roliga raggningsförsök

- Hi, i just want to say that you're the second most beautiful girl here
- Oh, who is the most beautiful girl then?
- The girl overthere
- So why don't you go over and hit on her?
- I did, she didn't want me.

-Hi, I am a somalian man, would you like to come with me and see my home country?
Hm, Somalia kan vara ett av världens fattigaste och farligaste länder? Blev inte så sugen... =P

I Kenya finns det 42 olika stammar med 42 olika språk och olika traditioner. Det var först under kolonialtiden som Kenya blev Kenya och man tog Swahili och Engelska som gemensamt språk. Fortfarande ärver man sitt stamspråk (mother-tongue) men de flesta tror att de kommer försvinna i sinom tid.

Idag var vi ute och åt på en indisk restaurang och med oss hade vi Alvin, vår kenyanska vän, som berättade en hel del om intressanta traditioner inom de olika stammarna. 

I en stam så gäller det som kvinna att inte bara välja en schysst karl, man måste se till att han har schyssta brorsor också. För skulle mannen dö ärver den äldsta brorsan kvinnan och äktenskapet.

I en annan stam så omskärs en grupp pojkar, som är födda ungefär samtidigt, tilsammans. De håller sedan ihop och kan dela sina fruar med varandra. Så om Bosse är ute och jagar och lämnar frugan hemma så kan Lasse om han känner sig lite ensam gå till Bosses fru och sätta sitt spjut utanför dörren. Då vet Bosse när han kommer hem att Lasse är där. Då kan Bosse istället gå till Lasses fru. Detta gör att de inte riktigt vet vem som är pappan till kvinnans barn.

Som jag tidigare har skrivit så händer det att en man har flera fruar. T.ex mannen som ägde ön i Lake Baringo som hade 5 fruar och 26 barn.

Man kanske ska ta det här med en liten nypa salt? Måste fråga någon mer om det fortfarande är såhär eller om det mest är gamla traditioner som är påväg att försvinna.

Jag vill inte skriva om enskilda patientfall det känns inte rätt, men vill så gärna berätta om vad jag ser och upplever här så ska försöka göra det på ett bra sätt ändå.

Idag såg jag något så hjärtskärande. Barn-ortopedpatienter ligger på en större barn-kirurgiavdelning där även bland annat brännskadade barn vårdas. Man gör vad man kan för dessa barn och med de resurser man har. Tyvärr kan man inte smärtlindra barnen när deras brännskador ska läggas om. Förstod inte riktigt om det berodde på att man inte hade tillräckligt med smärtlindring eller om det var för få personal så att man helt enkelt inte hann med. Det måste ha gjort så fruktansvärt ont och uttrycket i deras ögon och deras skrik fick mig att hålla mig på avstånd.

Sen har jag träffat kvinnor med historier som man blir mörkrädd av. De kvinnorna vårdas på sjukhuset pga av deras män. Frågade en av dem om hon inte skulle göra en polisanmälan men då log hon och frågade hur hon och deras barn skulle få mat på bordet om mannen satt i fängelse? Flera kvinnor har sagt att de ska tillbaka hem till sina män när de är färdigvårdade. Det verkade så självklart i mina ögon att man aldrig skulle acceptera att bli utsatt för sånt som de här kvinnorna blivit utsatta för utan att man direkt skulle lämna sin man. Men det är långt ifrån självklart, många kvinnor är så beroende av sina män att de inte ser hur de skulle kunna överleva utan dem. Och i tidningarna har det varit världens ramaskri över att två kvinnor misshandlat sina män i någon by någonstanns i Kenya...

Det här är baksidan med att vara här, men vill poängtera att man, med vissa undantag, gör vad man kan för patienterna och att det är tur att vi får uppleva så mycket härliga saker som väger upp det tråkiga. =)

Vilken helg! Så fantastisk och underbart vi har haft det. Jag älskar Kenya.
Vi bestämde oss tillslut för att åka iväg till Hell's gate national park vid Lake Naivasha, drygt 4h med bil.

Första stoppet blev vid ekvatorn.

Vi var framme vid Fishermans camp där vi tältade tidig eftermiddag
och hann därför med en minisafari med bilen. Från vägen såg vi Lake Naivasha 
och i sjön såg vi något stort och rosa.



Tusentals och åter tusentals med flamingos! Häftigt!
Vi fortsatte in i Crater lake Sanctuary och såg Impalor, Bufflar,
Zebror, Thomson-gasseler och giraffer.


Impalor.


Giraff + giraffbebis.

Sen började det mörkna så vi åkte tillbaka till campingen och för första
gången på 1,5 vecka var jag hungrig. Beställde en pizza och den var
så god så jag grät, nästan ialf. Morgonen därpå gick vi upp så att vi
skulle vara vid Hell's gate när de öppnade klockan 6.
Där hyrde vi cyklar och gav oss ut på cykelsafari.  



Solen påväg upp, svalt och skönt, medvind och lite lätt sluttande
nedförsbacke och fantastisk natur. Det är så svårt att beskriva känslan
 men vi snackar hög livskvalité och en otroligt stark må-bra-känsla.



Bufflar. Jag kände mig inte så kaxig på min cykel när de tittade
upp och tog några steg mot oss. Tror inte jag skulle kunna cykla ifrån
dem och jag tror inte jag skulle vinna en närkamp, men de stod snällt
kvar och brydde sig inte så mycket om oss.





Fanns massor med Zebror som vi kom riktigt nära. Lustiga djur egentligen.



Sen träffade vi Pumba och hans vänner. 

Efter ca 8kms cyklande kom vi fram till starten för en hiking-led som gick
ner i sprickan som går igenom Hells gate. Vi följde en bäck igenom grottor 
och förbi varma källor. Har inte upplevt något liknande tidigare och det
var spännande och utmanande med klättringen som faktiskt var lite läskig
på sina ställen.



Några timmar senare hade vi hikat färdigt så satte vi oss på våra cyklar
och åkte tillbaka. Nu var det lätt sluttande uppför,
mitt-på-dagen-sol-som-är-varm-som-bara-den
 och motvind. Alla djur hade försvunnit in i skuggan, men var nöjd
över att få bättra på bonna-brännan, att faktiskt motionera lite och
över att jag upplevt så mycket på bara några timmar.

Innan jag åkte så misstänkte jag att jag skulle bli magsjuk minst en gång. Det blev jag i onsdagskväll så nu hoppas jag att det är avklarat och överstökat och att min mage håller sig lugn och fin resten av tiden här. Därför blir det en lugn helg med vila, vatten och antibiotika så får vi hoppas att vi (Elin och Adrian är också dåliga) är i fas nästa helg så vi får utforska mer av Kenya. =)

Igår besökte vi Patrician primary school som ligger en bit utanför Eldoret. Skolan invigdes 2003 och finansieras av bland annat katolska kyrkan. Den byggdes ute på vishan och riktar sig mot de familjer som inte har så mycket pengar. Terminsavgiften är ca 30 Euro. Man har också byggt bonadshus till personalen som jobbar på skolan och deras famijer. Vissa av barnen bor på skolan i de bonadshusen man byggt åt dem.

I anslutning till skolan har det också byggts en "minivårdcentral" där en sköterska och en labtekniker arbetar. De gör det mesta: förlöser barn, vaccinerar barn för ca 3kr, delar ut malarianät och behandlar och testar för HIV  mm.mm 

Det var otroligt givande att vara på plats och se hur mycket det här lilla samhället fått och att det drivs på ett bra och riktigt sätt. Annars är Kenya otroligt korrupt och biståndspengar har en tendens att försvinna påvägen till sitt välgörande ändamål.

Idag besökte vi ett barnhem för föräldralösa och övergivna barn. Lokalerna var också otoligt fina och barnen hade gått om plats att leka på. Det var roligt att hälsa på men ändå mycket sorgligare än beöket på skolan där barnen hade sin famij i närheten. Barnen på barnhemmet kom fram och ville sitta i knät, kramas och bli upplyfta. Personalen som jobbar där verkade vara bra och snälla men de var alldeles för få för att kunna ge alla uppmärksamhet.

Det kom fram en liten kille, kanske 3år gammal, och presenterade sig på swahili och frågade hur jag mådde på engelska, sen kröp han upp i mitt knä och la huvudet mot bröstet och bara satt där. Han grejjade lite med min hand och la sin hand brevid, tror han jämförde hudfärgen. Vi sa ingenting bara satt där en lång stund. Det var jättemysigt och jag ville ta med honom hem. Sen ledsnade han och sprang iväg. =)

Nya upplevelser på det här stället verkar aldrig ta slut. Och hade jag inte förstått det innan så har jag det nu, det här är en annan värld med en annan kultur.

Jag är placerad på ortopeden nu och varje dag inleds med ett morgonmöte. Mellan 30-40 läkare och studenter är med och man tar upp nya patienter och tillsammans kollar på röntgenbilder. Idag när jag lyssnar på en läkare som presenterar ett fall hör jag "Petra, kom upp hit och presentera röntgenfynden" Så jag tänkte det får jag väl försöka mig på (hade inte sett bilden tidigare och mina kunskaper inom radiologi är mkt begränsade än så länge) Jag går upp och ställer mig framför alla och tar upp en slätröntgenbild på en armbåge, jag ser att någonting är fel men är helt enkelt för dåligt insatt för att kunna säga vad (jag har varit på ortopeden i 4 dagar). Sen kom det frågor, vilka anatomiska sturkturer? Vilka vyer på bilderna? Vilken klassifikation av frakturen? Är bilden adekvat? Blev stressad och kände mig så jäkla dum just där o då, kunde inte svara på så mycket. Några skakade på huvudet, några suckade, någon poängterade att han hade gått igenom klassifikationerna på en föreläsning dagen innan m.m, efter utfrågningen så tackade dom för att jag hade försökt ialf och att jag aldrig kommer glömma bort hur en suprakondylär posteriort förskjuten humurusfraktur ser ut, och jag håller med det kommer jag aldrig glömma.

På sjukhuset finns det en klinik som tar emot barn med klubbfot (medfödd missbildning av foten) och behandlar dessa barn gratis. Det är bistånd som finansierar detta vilket är fantastiskt. Det gör verkligen skillnad för dessa barn vars föräldrar inte skulle haft råd att köpa behandlingen vilket skulle leda till ett stort handikapp för barnen. Behandlingen går i stort ut på att man gipsar foten i flera omgångar för att manipulera den att växa rätt. I vissa fall måste man också snitta hälsenan för att sedan gipsa foten och få den att läka ihop på rätt sätt igen. Detta görs i lokalbedövning. Doktorn som utförde det här ingreppet la bedövningen och snittade hälsenan 10 sekunder efteråt. Jag har svårt att tro att den bedövningen hann verka. Detta på barn i ca 4-6 månaders ålder.

Mödravården här rekommenderar gravida kvinnor att inte neka sina män sex trots att de kanske är i nionde månaden. Förklaringen till denna rekomendation var att om fruarna nekar sex så går männen till prostituerade och tar med sig sjukdomar hem. Istället skulle kvinnorna tala om för männen att de skulle vara försiktiga.

Fredagen har aldrig varit så välkommen och det ska bli skönt med helg, vi ska iväg och tälta och förhoppningsvis se massor med flamingos! =)