petraikenya

Vilken helg! Så fantastisk och underbart vi har haft det. Jag älskar Kenya.
Vi bestämde oss tillslut för att åka iväg till Hell's gate national park vid Lake Naivasha, drygt 4h med bil.

Första stoppet blev vid ekvatorn.

Vi var framme vid Fishermans camp där vi tältade tidig eftermiddag
och hann därför med en minisafari med bilen. Från vägen såg vi Lake Naivasha 
och i sjön såg vi något stort och rosa.



Tusentals och åter tusentals med flamingos! Häftigt!
Vi fortsatte in i Crater lake Sanctuary och såg Impalor, Bufflar,
Zebror, Thomson-gasseler och giraffer.


Impalor.


Giraff + giraffbebis.

Sen började det mörkna så vi åkte tillbaka till campingen och för första
gången på 1,5 vecka var jag hungrig. Beställde en pizza och den var
så god så jag grät, nästan ialf. Morgonen därpå gick vi upp så att vi
skulle vara vid Hell's gate när de öppnade klockan 6.
Där hyrde vi cyklar och gav oss ut på cykelsafari.  



Solen påväg upp, svalt och skönt, medvind och lite lätt sluttande
nedförsbacke och fantastisk natur. Det är så svårt att beskriva känslan
 men vi snackar hög livskvalité och en otroligt stark må-bra-känsla.



Bufflar. Jag kände mig inte så kaxig på min cykel när de tittade
upp och tog några steg mot oss. Tror inte jag skulle kunna cykla ifrån
dem och jag tror inte jag skulle vinna en närkamp, men de stod snällt
kvar och brydde sig inte så mycket om oss.





Fanns massor med Zebror som vi kom riktigt nära. Lustiga djur egentligen.



Sen träffade vi Pumba och hans vänner. 

Efter ca 8kms cyklande kom vi fram till starten för en hiking-led som gick
ner i sprickan som går igenom Hells gate. Vi följde en bäck igenom grottor 
och förbi varma källor. Har inte upplevt något liknande tidigare och det
var spännande och utmanande med klättringen som faktiskt var lite läskig
på sina ställen.



Några timmar senare hade vi hikat färdigt så satte vi oss på våra cyklar
och åkte tillbaka. Nu var det lätt sluttande uppför,
mitt-på-dagen-sol-som-är-varm-som-bara-den
 och motvind. Alla djur hade försvunnit in i skuggan, men var nöjd
över att få bättra på bonna-brännan, att faktiskt motionera lite och
över att jag upplevt så mycket på bara några timmar.

Innan jag åkte så misstänkte jag att jag skulle bli magsjuk minst en gång. Det blev jag i onsdagskväll så nu hoppas jag att det är avklarat och överstökat och att min mage håller sig lugn och fin resten av tiden här. Därför blir det en lugn helg med vila, vatten och antibiotika så får vi hoppas att vi (Elin och Adrian är också dåliga) är i fas nästa helg så vi får utforska mer av Kenya. =)

Igår besökte vi Patrician primary school som ligger en bit utanför Eldoret. Skolan invigdes 2003 och finansieras av bland annat katolska kyrkan. Den byggdes ute på vishan och riktar sig mot de familjer som inte har så mycket pengar. Terminsavgiften är ca 30 Euro. Man har också byggt bonadshus till personalen som jobbar på skolan och deras famijer. Vissa av barnen bor på skolan i de bonadshusen man byggt åt dem.

I anslutning till skolan har det också byggts en "minivårdcentral" där en sköterska och en labtekniker arbetar. De gör det mesta: förlöser barn, vaccinerar barn för ca 3kr, delar ut malarianät och behandlar och testar för HIV  mm.mm 

Det var otroligt givande att vara på plats och se hur mycket det här lilla samhället fått och att det drivs på ett bra och riktigt sätt. Annars är Kenya otroligt korrupt och biståndspengar har en tendens att försvinna påvägen till sitt välgörande ändamål.

Idag besökte vi ett barnhem för föräldralösa och övergivna barn. Lokalerna var också otoligt fina och barnen hade gått om plats att leka på. Det var roligt att hälsa på men ändå mycket sorgligare än beöket på skolan där barnen hade sin famij i närheten. Barnen på barnhemmet kom fram och ville sitta i knät, kramas och bli upplyfta. Personalen som jobbar där verkade vara bra och snälla men de var alldeles för få för att kunna ge alla uppmärksamhet.

Det kom fram en liten kille, kanske 3år gammal, och presenterade sig på swahili och frågade hur jag mådde på engelska, sen kröp han upp i mitt knä och la huvudet mot bröstet och bara satt där. Han grejjade lite med min hand och la sin hand brevid, tror han jämförde hudfärgen. Vi sa ingenting bara satt där en lång stund. Det var jättemysigt och jag ville ta med honom hem. Sen ledsnade han och sprang iväg. =)

Nya upplevelser på det här stället verkar aldrig ta slut. Och hade jag inte förstått det innan så har jag det nu, det här är en annan värld med en annan kultur.

Jag är placerad på ortopeden nu och varje dag inleds med ett morgonmöte. Mellan 30-40 läkare och studenter är med och man tar upp nya patienter och tillsammans kollar på röntgenbilder. Idag när jag lyssnar på en läkare som presenterar ett fall hör jag "Petra, kom upp hit och presentera röntgenfynden" Så jag tänkte det får jag väl försöka mig på (hade inte sett bilden tidigare och mina kunskaper inom radiologi är mkt begränsade än så länge) Jag går upp och ställer mig framför alla och tar upp en slätröntgenbild på en armbåge, jag ser att någonting är fel men är helt enkelt för dåligt insatt för att kunna säga vad (jag har varit på ortopeden i 4 dagar). Sen kom det frågor, vilka anatomiska sturkturer? Vilka vyer på bilderna? Vilken klassifikation av frakturen? Är bilden adekvat? Blev stressad och kände mig så jäkla dum just där o då, kunde inte svara på så mycket. Några skakade på huvudet, några suckade, någon poängterade att han hade gått igenom klassifikationerna på en föreläsning dagen innan m.m, efter utfrågningen så tackade dom för att jag hade försökt ialf och att jag aldrig kommer glömma bort hur en suprakondylär posteriort förskjuten humurusfraktur ser ut, och jag håller med det kommer jag aldrig glömma.

På sjukhuset finns det en klinik som tar emot barn med klubbfot (medfödd missbildning av foten) och behandlar dessa barn gratis. Det är bistånd som finansierar detta vilket är fantastiskt. Det gör verkligen skillnad för dessa barn vars föräldrar inte skulle haft råd att köpa behandlingen vilket skulle leda till ett stort handikapp för barnen. Behandlingen går i stort ut på att man gipsar foten i flera omgångar för att manipulera den att växa rätt. I vissa fall måste man också snitta hälsenan för att sedan gipsa foten och få den att läka ihop på rätt sätt igen. Detta görs i lokalbedövning. Doktorn som utförde det här ingreppet la bedövningen och snittade hälsenan 10 sekunder efteråt. Jag har svårt att tro att den bedövningen hann verka. Detta på barn i ca 4-6 månaders ålder.

Mödravården här rekommenderar gravida kvinnor att inte neka sina män sex trots att de kanske är i nionde månaden. Förklaringen till denna rekomendation var att om fruarna nekar sex så går männen till prostituerade och tar med sig sjukdomar hem. Istället skulle kvinnorna tala om för männen att de skulle vara försiktiga.

Fredagen har aldrig varit så välkommen och det ska bli skönt med helg, vi ska iväg och tälta och förhoppningsvis se massor med flamingos! =)

I helgen har jag inte bara badat i nilen, jag, Maria och Elin har riverraftat den också....
Vi tre tillsammans med Christer (ortoped från Linköping som är här och jobbar 3 veckor) hyrde en bil och en chaufför och begav oss i lördags till Uganda och staden Jinja. Staden ligger intill Viktoriasjön och härifrån bla har Nilen sitt ursprung.

Lördagen spenderades i bilen och även om resan tog 8 timmar (med matpauser och gränskontroll) så gjorde det inte så mycket man ser så otroligt mycket intressanta saker när man åker genom landskapet här. Väl framme njöt vi av resten av dagen vid poolen, drack öl och njöt av utsikten över Victoriasjön.

Söndagen blev vi upphämtade av raftingnissarna och gav oss iväg, det var ashäftigt och roligt.. mellan rafterna (partier med strömt vatten) så flöt vi bara med nilen badade och solade snackade skit med de andra i flotten. När vi närmade oss en raft var det flytväst och hjälm på och sen paddla och hålla i sig så man inte skulle trilla ur. Det var 3 flottar framför oss och alla välte över i sista raften så vi blev lite nervösa men skötte oss galant =).

Sen fick vi vår första ap-upplevelse påväg hem, en babian kom springandes på vägen. Undrar om jag någonsin kommer behöva vejja för en babian igen.

Nu har vi flyttat till ett annat boende också, och lyssna på detta. För samma pris får vi eget rum med toalett och dusch istället för att bo tre i ett rum och dela toalett och dusch på 5 personer. Vi har också tvättmaskin, och ett kök, brödrost, mikro, och kaffekokare(!) Och inte nog med det så får vi mer motion också eftersom det ligger lite längre från sjukhuset! =)

(Bilder från helgen lite längre ner)

Påväg mot Uganda... fantastisk natur, såhär ser sockerrör ut. =)



Ju längre från Eldoret vi kom desto primitivare blev byarna. Många byar bestod av sådana här hus.




Blev fascinerad över hur man fraktar saker här...







Lake Victoria från vår balkong...




Sol och bad...underbart med vetskapen om att det hemma i Sverige var -15...




Nilen, vi tyckte Christer skulle bungyjumpa medan vi rafta, tror inte han gjorde det..



Herr babian som var väldigt nyfiken... =)