petraikenya

Det mörknar vid 6tiden här och vi har fått sagt till oss att inte röra oss ute efter att det har mörknat utan ta taxi när vi ska någonstanns. Detta gör att det känns lite olustigt när det är mörkt ute. På guesthouset bor vi tre tjejer och en kille från botswana, han bor i en annan del av huset.

Igår kväll innan vi gick o la oss vid 10tiden så låste vi vår del av huset. Vid elvatiden hör vi hur någon går utanför vårt fönster, bankar och rycker i alla dörrar och fönster och ropar något som vi inte förstår. Vi blev livrädda...Det lät verkligen som att han försökte ta sig in. Elin tittar försikitgt ut genom fönstret och ser en man gå runt och känna på dörrarna till huset och bär på något som skulle kunna varit ett gevär. Panik... Maria ringde till rektorn på skolan men han svarade inte.

Vi hade fått veta att det skulle finnas vakter utanför nattetid men vi såg inte till någon vakt. Vi hörde att någon hade tagit sig in i huset men tillslut tystnade bankandet och vi lyckades nog somna lite men vaknade för minsta lilla ljud. Vid 6 ringer rektorn tillbaka och då blev det ett himla ståhej, personalen på guesthouset blev informerade, föreståndaren väcktes och säkerhetspersonal kom. Det visade sig att det var den botswanska killen som varit ute och kom tillbaka full och hade låst sig själv ute. Personen vi sett gå och känna på dörrarna var en säkerhetsvakt.  Så det var ingen inbrottstjuv och nu är alla jättemåna om att vi inte ska känna oss rädda. Chefen för headsecurity var förbi och frågade hur vi mår och försäkrade oss om att det fanns säkerhetsperonal här nattetid och sen fick vi ett direktnummer till säkerhetspersonalen.

Har aldrig känt mig så genuint rädd som inatt och vad hjälplös jag kände mig. Det kanske blev en för stor grejj men å andra sidan känner vi oss jättesäkra här nu och alla har varit fantastiskt förstående och hjälpsamma...