petraikenya

Sista helgen som vi spenderade i Eldoret. Fick äntligen den sista av klänningarna som jag beställt. Lagom till grillfest och bröllop som var planerna för helgen.

Fredagskvällen spenderades med pappa och son Sinclair från USA. Vi åt Nyama Choma, (BBQ) som vi hörde skulle vara den godaste typen av kenyansk mat. Så grillad get fick det bli och OJ så gott det var.

Lördagen var en upplevelserik dag vill jag lova. Elin, Maria och jag hade blivit medbjudna till ett bröllop, ingen av oss hade träffat brudparet men det var ett såkallat ”by-bröllop” där alla som ville var välkomna. Så vi gav oss i väg med en matatu 1 timma rakt ut i ingenstanns och därefter åkte vi boda boda (motorcykel) en halvtimma. Detta iförd klänning, utan hjälm och ja utan några som helst skydd alls, men det gick bra och det var faktiskt härligt, spännande och roligt men jag ska inte testa lyckan igen vill inte bli en av patienterna på ortopeden på sjukhuset.

Bröllopet var fantastiskt. Afrikansk musik, färgglada kläningar och dans gjorde det väldigt karismatiskt. Med tanke på att vi aldrig träffat brudparet kändes det väldigt konstigt och obekvämt när endast vi av 300 människor i kyrkan, blev uppkallade till altaret för att hålla ett tal. Vi sa några få ord och gick och satte oss igen. Efter vigseln skulle det fotas utanför kyrkan. Brudparet blev fotade först, sedan blev vi uppkallade (innan familj och brudfölje) för att fotas tillsammans med brudparet. Här är en bild på Brudparet, brudens pappa och hans två fruar. Damen i grönt är brudens mamma.



   

Till mottagningen fick vi inte gå som alla andra utan skulle åka med brudföljet till den plats där bröllopsfotograferingen skulle ske och givetvis skulle vi vara med på bilder där också. Jag kände mig lite obekväm och tyckte att vi fick för mycket obefogad uppmärksamhet. Men senare fick jag höra att det betydde tur att ha muzungos på sitt bröllop så det kanske förklarar det hela. Till festen kom ca 600 personer (tänk att laga mat till alla dom) och det dansades och efter det var det en tårtcermoni . Vi blev huvudattraktion för barnen som tyckte det var roligt att ta, nypa och känna på våra armar och händer och en liten kille tog tillfället i akt att känna lite på Marias bröst, han tänkte nog att det inte skulle märkas i all uppståndelse runt våra händer. Fantastiskt roligt.

Efter en fin, rolig och upplevelserik dag begav vi oss mot Eldoret i en matatu. Dessa är gjorda för 15 personer vi var 25! Så det var trångt och svettigt. Matatun stannade till vid vägkanten vid en by där det stod en folksamling. Vi bevittnade där en fruktansvärd misshandel av en man. Han hade stulit och skulle därför straffas. Två män höll upp honom och en tredje matade slag med händer och tillhygge. Det var vidrigt, och att se så många stå och titta på utan att ingripa var också hemskt. Vi frågade hom de slog tills han var död (såg inte så långt bort ut) men nej, han skulle bara straffas. Det var en fråga om disciplin. Tråkigt avslut på en bra dag.

Igår kväll när vi kom hem efter att ha handlat hörde vi smällande ljud en bit bort ifrån där vi bor. Jag tänkte "Åh vad trevligt påskfryverkerier" och började titta upp mot himlen efter alla fina färger. Sen kommer vi in på gården och ser att vakterna och personalen var ute och lyssnade och tittade och då gick det upp för mig att det kanske var en skottlossning vi hörde så vi frågade vakterna om det var så och de bekräftade våra farhågor.

Idag påväg till affären åkte vi med samma taxichaufför som igår kväll och frågade om han hade hört något och han svarade att det var en skottlossning och att det antagligen var pga av några tjuvar som försökte bryta sig in någonstanns. Han verkade inte vara speciellt berörd då frågade vi om det hände ofta och då svarade han ja.

Hm.. det kanske inte är så dumt med en högmur med taggtråd runt huset, vakter och hundar trots allt...

De senaste två veckorna har jag hittat in i ett skönt vardagslunk, trodde inte det var möjligt här men det är det. Kanske har att göra med att vi har tillbringat helgen som var här i Eldoret. Det var ganska skönt att slippa sätta sig i en full minibuss och ge sig ut i den helt hysteriska och livsfarliga trafiken. Hade två sovmornar, de första sen jag kom hit. =) Har varit på tygfabriken och hämtat mina klänningar som jag fått uppsydda. (2 klänningar och 1 kjol för mindre än 200kr) Har också hämtat mitt lapptäcke som jag beställt av en sömmerska, jag hoppas det passar hemma.

I söndags fick vi en matlagningslektion så nu har vi lärt oss hur man gör chapati (ett slags bröd som ser ut som en pannkaka) mandazi ( en kenyansk dounut) och samosas (typ som piroger fast ändå inte riktigt). Ska ge mig på det snart igen så att jag inte glömmer bort hur man gör =).










Livet på sjukhuset rullar på. Praktiken fick ett uppsving när jag bytte från ortopedi till internmedicin. Ser och lär mig otroligt mycket. Har fått många aha-upplevelser "jaha, är det så det ser ut" "är det så det känns" "okey det är så det låter". Tyvärr söker patienterna sent för sina besvär. Det är frustrarande att se patienter dö i tillstånd som man hemma i Sverige upptäcker i tid och har resurser att göra något åt. Det som är ännu mer frustrarande är de misstag som personalen på sjukhuset gör som resulterar i att patienter blir dåliga eller i värsta fall dör.