petraikenya

Idag var en extra-dag på sjukhuset så jag bestämde mig för att följa med Maria till förlossningen. Vilken underbar, fantastisk dag det blev. Att se mamman kämpa så länge och sedan lyckan när bebisen väl var ute var så himla häftigt.

Jag har ingen som helst erfarenhet av hur det ser ut i Sverige så det är svårt att jämföra men jag fick en känsla av att även denna avdelningen fungerade på kenyanskt-vis (inte så bra). 3 kvinnor i samma sal med ett skynke emellan, blod och spyor på golvet en lång tid innan det torkades upp. När bebisen var påväg ut fattades det grejjer. Dropp och sutureringsmaterial fanns inte på plats. Det läskigaste var det lilla tygpaketet som låg på en vagn i salen, jag trodde det var sterila instrument som man paketerar på liknande sätt, men det var en död bebis som legat där ett dygn.

En av läkarna på salen, en belgiska som jobbat mycket i utvecklingsländer och med läkare-utan-gränser berättade att hon har jobbat i miljöer där det inte fanns någonting och man tar vad man har. Hon hade dock förväntat sig mer av Kenya och MTRH (Moi teaching and refferal hospital). Jag tror inte att vilken läkare som helst skulle klara att jobba i sådana här miljöer, man måste vara uppfinningsrik och kunna ändra sitt sätt att jobba utefter förutsättningarna som finns. Jag är imponerad!

Kommer ta med mig lyckan i mammans ögon de sista veckorna här i Eldoret. Det var skönt att se att allt gick bra och lycka istället för långt gångna sjukdomar som man inte kan göra så mycket åt.